Vanliga frågor

Hur kan jag som förälder eller anhörig upptäcka missbruk av droger? Vilka kännetecken ska jag söka efter?

Det är svårt som förälder att upptäcka att ens barn använder droger. Det som försvårar detta är bland annat att drogdebuten ofta sammanfaller med puberteten, och det kan vara svårt att veta vad som är vad. Nedan finns en rad med ”varningsflaggor” som var för sig kan ha en naturlig förklaring, men om flera flaggor börjar höjas vid samma tidsperiod får man vara extra uppmärksam. Det kan röra sig om användande av droger.

Drog pussel

• Det lånas pengar, försvinner pengar. Prylar säljs.
• Alltid på väg ut, har inte tid.
• Nya och okända kompisar.
• Otillgänglig, allt förtroligt prat är som bortblåst.
• Föraktfull inställning till gamla kompisar, intressen, familjen och skolan, det har dykt upp nya ideal.
• Slö och nedstämdhet.
• Konstig blick och ostadiga handrörelser.
• Röda ögonvitor.
• Ofta snuvig och täppt i näsan.
• Mycket godissugen och törstig.
• Sover oroligt och har mardrömmar.
• Skolkar.
• Kriminalitet, som misshandel och stöld.
• Skola, polis, fritidsgård eller andra föräldrar hör av sig om misstankar kring droger.

Om något eller några varningsflaggor höjs och du som förälder får magkänslan och tankar på droganvändning så är det sällan fel.

• Vänta inte på bevis.
• Lita på din känsla att något är fel.
• Ta kontakt med kommunens drogrådgivning, för Umeå är det Ingången. Länk finns även på sidan ”Vart vänder jag mig?”
• Lita inte på vad ungdomen säger. De skyddar missbruket mer än allt annat. Känns ofta svårt som förälder att inte lita på sitt barn, men det är för deras bästa.
• Ju fortare man får stopp på ett missbruk,  desto större är chansen att ungdomen ska kunna sluta med sitt missbruk.

Förbinder jag mig till att vara med på alla möten, om jag kommer till en FMN-träff?

Nej, du får komma så ofta, eller sällan, du vill!

Vad gör ni på träffarna?

Vi pratar (alla har tystnadsplikt) om våra barn, våra erfarenheter, våra rädslor, våra glädjeämnen – ja allt. Vi befinner oss i olika situationer; någon har precis fått veta att ens unge använder droger, någon har sitt barn på behandlingshem eller i fängelse, någon har ett barn i ett mycket aktivt missbruk och någon har allt elände bakom sig. Vi delar med oss av våra erfarenheter, och att känna att man inte är ensam är värt så mycket!

Ibland bjuder vi in personer som får berätta om sina jobb. Det kan vara poliser, socialsekreterare, personer från öppenvården, från behandlingshem, fängelse eller det vi själva vill.

Har du mer frågor och funderingar om vad man kan göra och bör göra? Kontakta oss så kan vi försöka hjälpa dig. Kontakt